GEN 7                            GEN 8                                GEN 9

Generation VII:

(L1)  Rusthållare/Korpral Ludwig Wilhelm von Pletz f. 1665 Tyskland, d. 5 sept 1702 Krakow, Polen (Rusthållare i Hult, Tjällmo, blev rusthållare för sin moders rusthåll nr 3 på Öljts kompani av Östgöta Kavrgt, 1695. Ryttare fr. 1687 till 1703 så han blev korpral för ett annat regemente. Rusthållargården i Hult var nerbrunnen 1712. Han dog under fältslag i Polen.Efterlämnade tvillingdöttrar som vid sina giften fick ut huvuddelen av sitt arv: hela mantalet Dråsa medan modern behöll gården Hult. Båda döttrarna gifte sig med bönder) (från Anbytarforum)

g.m(19 mar 1699)

(L2)  Maria Eriksdotter f. 1679 Öbokvarn, Tjällmo, d. 22 mar 1747 Hult, Tjällmo (Maria gifte om sig 1704 med Erik Mårtensson Orling och fick barnen(alla i Tjällmo): Katarina Orling f. 1705, d. 1757, Maria Orling f. 1706, Johan Orling f. 1708, Mårten Orling f. 1709, Per Orling f. 1711, d. 1749, Ludwig Orling 1712, Kristina Orling 1714, Mårten Orling 1715, Beata Orling 1718, Brita Orling 1719,  Rebecka orling f. 1724, d. 1793)

Barn: (41)  Anna Elisabeth (AnnaLisa) Ludwigsdotter von Pletz f. 16 dec 1700 Hult, Tjällmo

Maria(Maja) Ludwigsdotter von Pletz  f.  16 dec 1700 Hult, Tjällmo, d. 4 nov 1760 Dråsa, Tjällmo (E) (tvilling med AnnaLisa)

Generation VIII:

(L3) Kornett Alexander von Pletz f. 1640 Tyskland, d. 25 maj 1675 Neuruppin (Mark Brandenburg) Tyskland (Kornett i Hult, Tjällmo (E). Enligt Christopher von Warnstedt i ÖGF-lövet nr 34 1993: Fadern kan ha hetat Ludwig eftersom äldste sonen bar detta namn) Född i Tyskland senast på 1640-talet och död i "sotdöd" enligt rullorna 1676: 4-5. Han ägde rusthållet Hult (1/2 kronohemman) med Dråsa (1 kronohemman) båda i Tjällmo. Först var han i fransk kavalleritjänst; kornett vid överstelöjtnant Ulfsparres kompani av Östgöta kavalleriregemente, senare överfördes han 1674 till Pommern och deltog i 1675 års brandenburgiska fälttåg. Ett brev från löjtnant Ernst Christopher von Wendel i Tjällmo skrev till den svenska residenten i Hamburg, greve Reenstierna för att få hjälp med utredningen av sina egna släktförhållanden i Tyskland. Samtidigt passade han på att be om hjälp med efterforkandet av ett arv på 18.000 gulden som skulle ha tillfallit "salig kornetten de Pletz´s båda barn här i Tjällmo socken", enligt ett brev från Tyskland- som offentligt lästes upp i Tjällmo kyrka 1710, alltså 16 år tidigare - hade barnen ärvst så mycket pengar efter en släkting i Wittenberg, Sachsen. men barnens styvfar, rusthållaren i Hult, Erik Mårtensson Orling hade "undanstuckit" brevet och inte gjort något åt saken. Nu hade framkommit att Orling plötsligt förfogade över oförklarligt mycket pengar, varför man misstänkte att han svikligen själv hade lyft arvet. Von Wendel begärde residentens hjälp för att få rätta förhållandet undersökt i Wittenberg. Reenstierna lämnade i svarsbrev 16 aug samma år och förklarade sig inte kunna officiellt göra något åt fallet de Pletz, då han ej var ackrediterad i Översachiska kretsen. Men han tillade förbindligt, att om han finge något tillfälle att göra en privat förfrågan i Wittenberg, så skulle han gärna engagera sig. Därmed tycktes denna angelägenhet ha runnit ut i sanden. Löjtnant von Wendel var i sitt brev till Reenstierna inte helt sanningsenlgi. Att han uppgav sig vara löjtnant vid Östgöta kavalleri (i verkligheten var han avskedad från femmäningsregemente) är inte så viktigt, men värre var att han samtidigt nämnde att kornett "de Pletz" hade följt med "general Leyonhufvud" från Wittenberg (vilket måste ha hänt på 1660-t) gjorde tvillingflickorna de Pletz, som är födda 1700, till kornettens barn. I verkligheten var de kornettens barnbarn. Uppenbarligen hade Wendel vidtagit dessa "förbättringar" i syfte att öka Reenstiernas ev. intresse för brevets innehåll, något som lyckades. I själva verket rörde det sig om en ursprungligen adlig familj som sjunkit ner till bondeståndent. Det fanns redan vid denna tid ett ganska stort antal sådana familjer i riket. Redan från 1600-t fanns åtminstone tre sådana ätter i Östergötland.

Tyvärr har man inte lyckats hitta någon personlig namnteckning från den svenska släkt som i arkiven benämns "von Pletz" men ibland "de Pletz". Stavningarna "Plåtz", "Pless", "Pläss" med eller utan "de" eller "von" finns också, och ibland "Depless" eller "Depletz". Detta rör sig alltså om hur utomstående stavat namnet. Man har heller inte sett någon vapenbild. Det finns nämligen i N-tyskland, Magdeburgtrakten eller inom Elbeområdet flera olika adelssläkter med namn som låter ungefär som "Pletz" och dä medlemmar under 1600-talet stavade så olika att man inte får någon ledning alls av det svenska "Pletz". Mest känd är den mecklenburgska ätten von Plessen men "de" är troligen betydelselöst i sammanhanget eftersom man vet att den svenska stamfadern, Alexander, tidigare stått i fransk tjänst och troligen gifte han sig där eftersom hans hustru hade det franska namnet de Belvart. De tre släktingar som varit inom regementet stavade dock "de Pletz".  Att kornetten var adelsman framgår också helt klart. det enda vi helt säkert vet är att kornetten haft någon släkting i eller intill Wittenberg. Från denna släkting kommer det omskriva arvet. Frågan är vad detta arv var. Arv så som vi menar idag var sällsynta på den tiden. Den enda form av arv inom den dåtida tyska länsstaten, som krävde efterforskning av en arvinge, var länsgods. Döttrar kunde dock inte ärva. Om det var fråga om ett länsgods, existerade i praktiken inte arvet i verkligheten pga detta. Vi måste dock räkna med att man inte begrep detta i en vanlig svensk bondsocken där man bara kände till svensk arvsrätt. Å andra sidan kan det ha gällt ett verkligt arv, även om 18.000 gulden motsvarar ungefär det normala värdet av ett gott säteri i Wittenbergstrakten. I så fall måste familjen ha varit ganska förmögen. Den svenska släktens stamfader Alexander dyker upp i Sverige genom sin kornettutnämning vid Östg. Kavallerireg. Fullmakten utgavs av Krigskollegium, utan anteckningar om var han kom ifrån. Detta var ovanligt i reg, som befann sig utanför Sverige gränser så kanske kan han ha kommit via de två reg. som fanns förlagda i Bremen.Det var ovanligt att en utlänning fick tjänst i fredstid när så många svenskar stod på kö för en kavalleritjänst, så någon måste ha hjälpt honom. Kanske var de den nämda  "general Leyonhufvud" = Ludwig Lewenhaupt, som hade tysk hustru. I trakten Tjällmo har senare släktled visat släktskap genom att flera söner fått de ovanliga namnen Alexander och Ludvid. Ätten i Tyskland som bodde nära Wittenberg tog sitt namn efter byn Plätz i Altmark, Kurmark Brandenburg. Vapnet visar i svart sköld en vid bjälke med tre blå liljor, de var lågadliga och kan spåras till 1400-t. (från Anbytarforum)

g.m

(L4) Lucretia Sophia de Belvart f. ca 1640 Frankrike, d. 5 maj 1695 Hult, Tjällmo (E) (I testamente efter henne gavs 1696 6 dlr till Tjällmo kyrka. 1684 beviljades hon två års ränta i bygghjälp till rusthållet nr 3 Hult som hon köpt 1680. Det var ganska vanligt med franska adelsnamn i tyska gränsområden mot Frankrike på den tiden. Hon kan ev. ha tillhört en hugenottfamilj som flytt till Tyskland. När hon blev änka var hon inte fattig men ägde inte så mycket. Hon hade gården i Hult på 1,5 mantal.

Barn: (1) Ludwig Wilhelm von Pletz f. 1665 Tyskland

-------

(L5) Mjölnare Erik Jönsson f. ????, d.20 feb 1698 Öbokvarn, Tjällmo

g.m

(L6)  Anna Zachrisdotter f. 1654, begr.. 14 mars 1709 Öbokvarn, Tjällmo

Barn: (L2)  Maria Eriksdotter f. 1679 Öbokvarn, Tjällmo